... ja, nu har det hänt igen ... jag har tagit i med hårdhandskarna ... och eleven som blev objektet är ny ... sorry for him ... och han kände inte mig så väl ... nu börjar han nog få en aning om vem han umgås med på dagarna ... det var ursprungligen ett vanligt pyttelitet mobilärende ... som blev BAUTA ... bara för att eleven inte fattade var gränsen gick ... och SSSWWWIIIISSSCCCHHH så hade jag norpat både elevens mobiltfn och några till ... passade på att sända några SMS när jag ändå inte hade nå't bättre för mig ... eleven förstod ändå inte ... till slut hade alla andra gjort vad de skulle och fick sluta efter väl förrättat värv ... eleven och jag tog en promenad runt skolan ... i vår jakt på en rektor ... under promenaden (jä-a jobb att dra runt på en korg full med lektionsmtrl och en extra mobil tillsammans med en pustande och stånkande elev ... dagens ungdomar har verkligen dålig kondis ... eller så var det situationen som sådan som fick honom att andas tungt ...) ... efter ett drygt varv runt skolbyggnaden fann vi rektorn ... eleven fick så berätta vad som hade hänt och vad hans dumma, dumma lärare hade gjort utan att bli avbruten ... och sedan frågade jag honom varför han inte vill att jag ska hjälpa honom att bli duktig i svenska ... jo, men det ville han ju ... ja, men se så ... då kan du ju inte sitta med mobiltfn på lektionstid ... bla, bla, bla ... eleven fick sig berättat att jag "älskar" alla mina elever, och även honom ... men utan mobil ... och så lämnade jag honom med rektor för att han skulle få chansen att ANMÄLA mig för nyttjande av hans mobil (jag sände ju trots allt ett tiotal SMS, svarade på ett inkommande samtal med barsk stämma och ringde - och jag lovar det var av misstag (JAG ÄR INTE sååå TEKNISK AV MIG!) - upp några i hans kontaktlista) ... och jag bad rektorn höra av sig om det var så att jag eventuellt skulle behöva se mig om efter ett annat jobb ... på väg upp i trappan hör jag eleven ropa: "-Vi ses imorgon, fröken P!" ... snacka om TREVLIGA ELEVER jag har, faktiskt ... rektorn ringde se'n ... OCH GISSA OM JAG VAR NERVÖS ... nytt jobb hittar man kanske inte precis på en förmiddag bara så där ... MEN DET VAR INGEN FARA: rektorn "klappade mig bara lite på ryggen" och sa att han gillade min stil ...

DISCIPLIN, var det alltså ...

//Fröken P

PS: Ja, så kan en helt vanlig måndag se ut ...

... eller i varje fall måndag förmiddag ... och här är helt upp & nervända världen ... kollegan dök inte upp till sin lektion, som hon har parallellt med min, så jag tog hand om hennes elever ... ganska spooky, faktiskt ... för hon brukar alltid höra av sig ... har det hänt nå't? ... i min jakt på henne kom jag i samspråk med rektorn (som inte heller hade hört nå't) ... och då fick jag veta att alla mina övriga kollegor har sänt hem sina elever ... och när jag tänker efter så mötte jag massor av glada (?!) elever med små påsar (fulla med böcker i händerna) på väg FRÅN skolan när jag kom imorse vid 9-snåret ... hela källarvåningen där kollegorna håller till har varit vattenfylld och stor omflyttning pågår nu ... här ska brytas upp golv och ... ack, ja ... en elev ringde mig på väg till jobbet imorse och bad mig om ett nytt intyg ... jag lovade att jag skulle försöka fixa det snabbt, men att jag omöjligt kunde lova om hon skulle kunna få det idag, för ... hå, hå, va' synsk jag blev då ... MAN VET ALDRIG HUR EN MÅNDAG EFTER ETT SKOLLOV KAN KOMMA ATT SE UT ...

 //Fröken P