... av Ulla-Carin Linquist läste jag igår eftermiddag. Kan verkligen rekommenderas! Jag har lånat boken och tyvärr är nu ett par sidor lite bubbligt skrövliga pga de tårar som föll!

LÄS DEN!

... imorgon måste jag tala allvar med en elev som har varit på 6 veckors praktik. APU:n är godkänd och handledaren som jag talat med var mycket nöjd över elevens insatser. Men ... tung suck ... elevens mor hade under praktikperioden haft ett olyckstillbud och skadat en extremitet ... eleven hade därför varit frånvarande från det ordinarie schemat vid 6 tillfällen ... för olika sjukvårdskontakter för mammans räkning ... och därmed missat flera inplanerade aktiviteter som ingår i APU:n ... eleven har jobbat igen de dagar hon missade ... men ... tung suck igen ... jag måste tala med eleven om det faktum att hennes ca 45-åriga mor får klara kontakterna med sjukvården själv, eller med hjälp av professionell tolk, eftersom hon inte kan missa skoltid/praktik för att bistå familjemedlemmar ... även om man jobbar igen ... ordinarie handledare skall följas ... och CSN gillar inte läget, om man säger så ... och jag vet att eleven kommer att tycka att jag är elak och oförstående ...

... därtill kommer det faktum att alla mina nyss APU:ande elever kom tillbaka till ordinarie undervisning förra veckan och påstod att de blir utnyttjade under praktiken!!! Och att man som elev inte kan säga nå't!!! Men hallå, alltså jag bara ... som praktikant ... (jag har också varit praktik-elev) ... så kan man ju inte så mycket ... och man får då leva som "svans" efter handledaren de dagar praktiken gäller, ofta inte en livstid --- utan endast ett par dagar ... och så ber man då om något att göra, för det är så in i bomben tråkigt att sitta och titta hela dagarna ... och då åker man på sådana där bergsbestigningsuppdrag ofta ... minns min praktik på trävarufirman och de ca 2000 visitkort som skulle sorteras in i nå't snyggt, nytt visitkortsfodral I BOKSTAVSORDNING ... det var där och då som alfabetet riktigt satte sig, tror jag ... det tog 3 dagar ... och sedan fick jag sortera gamla fax-meddelanden, som skulle sparas utifall att ... sortering efter ankomstdatum ... gäspande trist, minns jag att jag tyckte att det var ... men firmans ägare var mäkta imponerade (eller så var de stolta över att ha hittat på arbetsuppgifter till mig) och verkade nöjda, i alla fall av praktik-intyget att döma ... det intyget fixade mig jobb som sjukhussekreterare bara ett par månader senare ... vilket faktiskt ledde till fast jobb redan som 20-åring ... och aldrig att jag upplevde det som att jag blev UTNYTTJAD! Visst praktik är inte så skoj, alla gånger, men om man fokuserar på målet ... utbildningens slut ... så förstår man ju varför man gör det ... och de som tar emot praktikelever får ju en extra arbetsbörda ... någon att ta hand om och någon att instruera hela tiden och jämt ...

... vet faktiskt inte ... nä, jag förstår inte ... hur går egentligen snacket hemma hos elevens föräldrar ... där vid köksbordet ... minns att mamma tydligt uppmanade mig att alltid vara korrekt och göra mitt allra bästa när det gällde praktikplatser och nya jobb ... pappa (GRATTIS på farsdag: vi kommer snart över!) överförde noggrannhet och punktlighet (det senare har jag dock för länge sedan förlorat ... ungefär då barnen började anlända ... skyll på dem så lagom nu ... ja, nuförtiden är jag en obotlig tidsoptimist och kommer alltid för sent!) ... menar således att jag fick med mig min inställning till varför jag var på praktik och hur jag borde förhålla mig till praktikplatsens handledare osv från mina föräldrar ... eller ...???

... måste i alla fall fundera lite till på detta samtal till imorgon ... jag vet att det inte kommer att bli lätt och även om eleven säger att det är ok ... så kommer hon att kasta träskor på mig i lönndom ...

... annars är det som sagt farsdag idag och jag har bjudit pappan här hemma på en styck morgonpromenad runt ån ... solen lyste faktiskt då ... och nu ska vi göra tårta ...

Tjingelingeling